Hela den här sidan är tillägnad ett projekt som har till uppgift att etablera en industriell, lokalt ägd bas i Sub Sahara Afrika.
Denna bas ska ha kapaciteten att tillverka och utveckla nödvändiga tillbehör för att bli självförsörjande både inom industri och jordbruk, genom produktionen av miljövänligt biobränsle, samt att dra fördel av användning och export av densamma.
Denna kapacitet tar västvärlden för givet - precis som den tar för givet att det är ett omöjligt mål för Afrika.
Vi vet att det krävs investeringar, från den lilla lokala förmögenhet som finns och den växande afrikanska diasporan(länkar till förklaring) till de västerländska investerare, som är beredda att satsa på tron att det är möjligt. Vi vet också att det krävs mycket arbete och mycket engagemang från alla som är beredda att lära ut - och lika mycket från dem som vill lära sig.
För att sätta igång med en uppgift av denna storlek, är det viktig att förstå de svårigheter och begränsningar som vi står inför, nämligen att förstå Afrika och dess invånare.
För att övertyga människor om att detta projekt är värt att stödja och övertyga investerare om att dessa investeringar är värda att satsa på, måste vi vara säkra på att det har en rimlig chans att bli framgångsrikt.
Vi som grupp kan inte döma på förhand. Som ingenjörer med erfarenhet av den emellanåt förvirrade västerländska industrin, är vi väl medvetna om vikten av att förstå ett problem innan man kan definiera en lösning.
Följande stycke är ett utdrag ur en blogg av Jon Evans, en författare som verkar känner till Afrika. Hans observationer delas av många av oss som har arbetat i och med Afrika tidigare.
Vi känner till den berömda "beroende-kulturen", den allmänna uppfattningen att "vita" människor förstörde Afrika - så det är de som ska skicka pengar och rätta till det.
"That culture of dependency certainly does exist; and Western governments and aid agencies do nothing but reinforce it; but it's just a symptom of a larger problem.
The fundamental problem with Africa is the omnipresent notion that good things do not come from striving, but only from Providence. That the key to success and happiness is "seize opportunity when it comes," not "fight to make what you want happen." Oh, you get the same lottery mentality in much of the West, but it's far more widespread here - virtually universal.
Ever heard of attribution theory? It's the enormously successful psychological theory that how people perceive the causes of what happens to them - internal vs. external, and ongoing vs. fluke - is a major determinant of their happiness. Happy people view good things as the result of internal ongoing sources, and bad things as caused by external flukes. Depressed people see the exact reverse.
Well, if there's such a thing as cultural attribution, Africa has a strange and pathological condition; its inhabitants tend to see *everything* as the result of external chance. "Striving doesn't work" is just the flip side of exactly the same fatalism that helps Africans get by (and is infectious, believe me, after just a couple of months in-continent.)
Why do Africans believe this? Because it's true. Fortune is so fickle here that striving is rarely rewarded. So many things can and do torpedo attempts to get ahead: disease, drought, natural disaster, tribal politics, corruption, bad tourist PR, power cuts, Mugabe-esque leaders, etc. etc. etc. No maintenance of engines and pumps and power stations? Its root cause: this same fatalism. Que sera, sera, and there ain't nothin' you can do about it."
